God Jul och gott nytt år

Söndagscykling med belöning

Tror detta var en av dom sista rundorna på fin racern för i år. Senaste tiden har det mest blivit lite spinning på Sportlife i Stenungsund, så det var riktigt skönt att få komma ut i det fina vädret och få känna vinden i ansiktet.



Och så belöningen :) grymt !!, detta var första skålen

Ha det gött

Mvh Marcus

Phillip Gilbert gjorde rätt!

Det har varit en tuff höst med mycket på schemat och nästan inget cyklande...Ramen gick som sagt av på över röret och det var enligt Canyon inte möjligt!?!? Joooo det va det och en vanlig håla i vägen där hjulen inte vek en millimeter och däck inte ens punkterade  men inte den ram som har gjort sig känd som yberbra lådcykel!
Man blir besviken på en leverantör när de inte ens vill besiktiga eller höra hur det gick till!?

Nu säger jag till alla att inte titta enbart på pris!

Det finns en orsak till det låga priset kanske?

No more Canyon! Hoppas ni inte loggar in på deras sida och trycker på KÖP!

Men självklart köpte jag nog måndagsexet......:)

Nu fick jag det sagt puuuh.

Nu är det nya tag till nästa säsong med många mil på en underbar cykel av märket Litespeed.

Ciao Robert

Svanesund 3 dagars

I helgen körde jag, Johan, Mikael och Ulf Svanesund 3 dagars... Fredagen började med prolog ca 2 minuter på full gas, det kändes måste jag erkänna. På lördagen började vi med GP loppet som Team Mumien tog ett rejält grepp om direkt, kul lopp där man måste vara på hugget hela tiden, annars hamnar man snabbt efter. Jag lyckades klämma mig in på en 3:e plats efter Lunkan som vann och Jocke som kom 2:a, båda från Tema Mumien. Stundtals under loppet var det nästan lite vackert hur dom höll i hop laget och körde målinriktat tillsammans för vinst.

Helgen bjöd på perfekt väder och inför eftermiddagens tempo var det nästan ingen vind och lagom svalt. Hemma hade vi lite diskussioner om vem som skulle köra, Rasmus ville gärna, man han förstod inte att man måste ställa upp på alla race...inte bara dom man kan ha en fräck mössa på sig. Eftersom att jag i all fall visste (efter att ha frågat några i teamet) vilket håll mössan skulle sitta på, så blev det jag som startade...

Tempoloppet gick över förväntan då cykeln mest har blivit stående den sista tiden pågrund av ett smärtande knä som gjorde sig påmint efter GP:t. Hela helgen har varit i fara att få ställas in, så att det höll över söndagens linjelopp är jag riktigt glad över. Linjet var stundtals knallhårt, speciellt i backen som man skall uppför 6 gånger. Men med god stöttning från övriga i laget vid ett par tillfällen då tungan hängde långt ner på bröstet, så lyckades jag bita mig kvar och tog en 2:a plats efter Jocke som dök upp som skjuten ur en kanon på upploppet. Totalt slutade jag på en 3:e plats efter att ha legat 5:a inför linjeloppet, Ulf slutade på en 7:e plats och Lunkan vann totalt före Magnus Dannemyr från CykelCity.

Detta var några av säsongens roligaste dagar. Tack alla andra som stångades på banorna och som verkligen bjöd upp till kamp. 

Som lök på laxen lyckades jag bli 2: i seniorcupen efter suveräna Lunkan i Tema Mumien.

Här är alla resultat under dom 3 dagarna i Svanesund.

Mvh Marcus Larsson

Nu smäller det!!

Det smäller inte bara i backen som tur är... Den här veckan började jag mitt nya jobb på Lecor Stålteknik AB. Det är riktigt spännande! dom satsar på mycket ny teknik och nya lokaler byggs för fullt, så det har blivit en rejäl rivstart för mig. Inte nog med detta utan Lill (stor som hon säger) tjejen börjar nollan och mini grabben skolas in på dagis, så just nu är det lite mindre fokus på cyklingen. I dag fick jag äntligen min nya ram efter kraschen i Vårgårda.... så i kväll har jag skruvat i stället för att träna.

Ha det gött

Marcus Larsson

Vinst

Vinst för Sportlife Team Kungälv genom Christofer Stevenson på Västboloppet..... Imponerande !!

Läs mer om det här:

http://wwwstevensonse.blogspot.com/

eller här

Cyclesport

Ljuset i tunneln

Min senaste vecka har varit fantastisk på alla sätt förutom cyklande. Blev Stor cyklist dubbelt upp nu när nyckelbens brott nummer 2 har inträffat de senaste 28 åren.Då mitt förra nyckelbens brott inträffade ganska snart efter min premiär 1982 så hoppas jag inte den avslutas abrupt nu 29 år senare med en  kvartil fraktur.

 Det har kännts riktigt bra den senaste tiden då man fått en del sköna mil i benen.Långa rundor varvat med tuffa korta intervaller utomhus på trainer för att vara närvarande i hemmet.

Semestern var planerad för familjen så iväg till blekinge och öland dagen efter för en veckas sol o bad, men med
väskan full av  ibumetin och voltaren  har det varit uthärdligt men minnena är fantastiska.  Hemma  igen så väntar 
undersökning nr.2 på ortopeden för att eventuellt operera de 2 frakturerna på nyckelbenet.

Cykeln har lappats ihop och testades nu på trainer för att få gubben på lite bättre humör.Det är nu intensiv kontakt med försäkringsbolag och läkare för att kunna cykla den senare delen av säsongen. Till topping på den
glassen är det flytt på schemat i augusti.
Semester och nu sjukskrivning i all ära men tiden räcker knappt till trots att jag inte cyklar något....längtar till allt är fit for fight.
Nu ser jag framåt... ljuset i tunneln skymtar och snart sliter jag asfalt åt vägverket igen!
 Robban

Viva Italia!

Medans andra vinner tävlingar, bryter nyckelben och kvaddar cyklar här hemma så har jag själv njutit fullt ut i veckorna två och ökat kroppsmassan med lika många kilon! De senaste 15 dagarna har jag tillsammans med familjen tillbringat i norra Italien, närmare bestämt i Schenna. En liten by 2,5 mil norr om Bolzano, 4 km från den vackra staden Merano i Alto Adige (sydtirolen). Följde man sista veckan på årets upplaga av Giro d'Italia så vet man vilket förtrollat landskap det är. Vackrare landskap har jag själv aldrig skådat, för mig ett verklighetens "sagan om ringen landskap" gjort för cykelåkning och alpinism, mina två stora pasioner! 



På väg upp för Stelvio



Nellie på toppen av Ifinger 2580m

Efter 19 timmar i bilen ner, mer eller mindre utan sömn får vi in all packning på hotellet, därefter väntar 1½ timmas sömn, sen måste jag bara prova de stigningar jag kollat på google maps innan jag åkte ner. Jag hade aningar om att det skulle vara brant så jag hade införskaffat en 12-27 kassett som nu sitter på mina Fulcrum hjul. Lite grådassigt väder stundade men vad gjorde det, höga moln gjorde ändå att man såg de stora topparna som ståtligt sträckte sig ur dalgångarna med sina 3000+ meter. Jag rullade iväg, ivrig och full av förväntan, först 40 meter rakt ner, sen 910 meter rakt upp... ja, rakt upp! Från 600 meter rätt upp till 1510 utan att frihjula en enda gång, inte ens någon liten bit var under 5% lutning! Pulsen var uppe i 90% av max redan efter 2 minuter och där stannade den i 53 minuter +/- några slag. Stundtals var det 15-16% lutning och den där 27 kassetten var en väl investerad pryl. Som hårdast var jag stundtals nere en bra bit under 50 i kadens och wattmätaren visade då +350 watt. 39-27 kändes i underkant när de sista 300 höjdmetrarna hade en snittlutning på 12,5%. Det var lika satans jävligt som google maps hade förvarnat mig om... Slingrigt, smalt och brant men så roligt. Något jag aldrig varit i närheten av tidigare. Tyvärr var nerförskörningen inte av samma belåtenhet eftersom det var för slingrigt och för brant för att kunna släppa på, men jag hade fått en försmak av vad Dolomiterna hade att erbjuda!

Dagen efter blev en repris av första dagen plus en resa upp till Falzeben på 1620 m och här går det att köra fort ner! Total distans upp och ner 4 mil och 2035 höjdmeter!

Sedan kördes tre klassiker och som verkligen rekommenderas om man befinner sig i ärområdet.
Passo Stelvio
Passo Giovo
Passo Sella

Den magnifiga övre delen på Stelvio



Äntligen där!


Passo Stelvio är något utöver det vanliga, jag startar en bit innan passet börjar och har assistans hela vägen upp. Malin rattar våran V70 likt en servicebil de sista 3 milen upp. Jag blundar ett slag och kan höra helikoptern hovra samtidigt som Vacchis röst kommenterar det nästan surrealistiska landskapet. 48 hårnålar att passera dryga 1800 höjdmeter från ingången av passet till dess topp, här har de största av de största cyklister slitit sig upp, gått i väggen, segrat och inte minst attackerat! När jag sakta vaknar ur dagdrömmen igen blir jag passerad för första och enda gången på hela resan! Det är en "Omega Pharma - Lotto" cyklist som i arm- och benvärmare rent av studsar förbi mig med uppknäppt väst. Kanske om det var en stigning på si sådär 80 meter kunde jag gjort ett tappert försök att ta rygg, men nu var det dryga 1600 höjdmetrar kvar, så jag satt lätt kvar i sadeln bara för att se honom försvinna i nästa serpentinsväng.
Desista 2-300 hundra höjdmetrarna är hårda, höjden tar ut sin rätt och längden på passet likaså. Men det är en upplevelse i sig bara att ta sig upp!

Passo Giovo och Passo Sella är fantastiskt vackra, kanske är Passo Sella det vackraste av dem jag cyklar även om det är det minst branta, här behöver jag aldrig trycka in 27'an. Omgivningen är magnifik och nästan som tagen ur en dröm. Efter jag nått passets topp fortsätter vi i bil förbi Passo Pordoi, Passo Gardena och inte minst Passo Fedaia som är det vackraste jag någonsin sett om man tar den lilla, lilla vägen från Pian upp genom "canyonen" till liftsystemet och sedan upp i passet. Girots 15'e etapp detta året gick just här, stundtals är det så brant att jag får lägga i bilens lägsta växel för att ta mig igenom och uppför de sista serpentinerna!



Efter att ha cyklat här nere förstår jag varför många av de cyklar som levereras från Italien kommer med kompaktvev. Jag får stundtals slita hårt på 39-27 bara för att ta mig upp! De allra flesta här cyklar på compaktvevpartier eller på Mtb. Jag ser få med vanliga 53-39 och korta bakväxlar ändå är det gott om cyklister.

Vill man cykla i berg är det helt klart hit man skall åka, här finns det fler stigningar än vad som hinns med och orkas med under en tvåveckorsperiod och ett tips är att vara ödmjuk mot sig själv... stigningarna är långa, branta och stundtals brutala! 

Sista cykeldagen gjordes ytterliggare en tur upp till Falzeben från hotellet och nu vågade jag släppa på lite mer än tidigare på vägen ner, forfarande lite feg på bromsarna ändå visade hastighetsmätaren för första gången 90 km/h, en njutning på den här cykeln, inte en vibration, inte tillstymelse till obalans eller oväntade rörelser, bara ren njutning!

Ciao

/Johan

Spurten

Spurten i Ringenloppet.... Och nej ! det är inte slowmotion :)

Ringenloppet

Senirocupens näst sista deltävling i Hököpinge i Skåne bjöd på blåst, regn och en rad krascher längs den 11 km långa banan och det totalt 88 km långa loppet. Till slut stod vår egen Marcus Larsson som segrare efter en vinstspurt mot Johan Olsson från Team Mumien.

Starten blev en såkallad rivstart då bilen som guidade oss genom loppet gasade på så snart speakern ropade att det var dags att åka. Vi som stod längst bak fick jaga för att komma ikapp den främre delen av klungan. Svårigheten med ett lopp som detta med en platt bankaraktär är att det inte finns utrymme för direkt vila utan du behöver trampa på i princip hela tiden och när kantvinden kommer på skåneslätterna kan det bli riktigt jobbigt. Den 80 man stora klungan sprack av vid några tillfällen och det beror på främst två orsaker, dels att det stundtals blev en del igångdragningar med hög hastighet under några minuter, men också att det uppstod minst tre krascher varav en åsamkade sådan skada på att ambulansen fick kallas till platsen.

Jag reflekterade stundtals under loppet hur otroligt ineffektiva bromsarna fungerar under sådana väderförhållanden vilket naturligtvis inte är bra, dock ska man natudligtvis ta till mer försiktighet men det kan vara svårt att göra när det kommer till tävling oavsett det gäller TDF eller Seniorcupen. När det gäller själva loppet kom undertecknad och Marcus loss under det tredje varvet men där Johan Olsson kom ikapp oss och fortsatte att dra, och det var stundtals svårt att hålla hjul på Johan och Marcus. Efter 10 minuter fick jag släppa Marcus och Johan då jag gick på vrålrött och istället fick jag vänta in klungan som kom ikapp i ett ganska behagligt tempo. Tony Widing hos oss satt framme i klungan och bevakade så att den inte skulle köra på för hårt och hämta in de två andra, men för min del kände jag ingen oro då jag vet vilken kapacitet både Marcus och Johan har. Kampen om de resterande plasterna gjordes upp drygt en minut efter att M och J kommit i mål och för min egen del kom jag in lite fel och tvingades gå från vänster sida över till höger under spurten för att hitta en öppning och slutade till sist på en 15:e plats. Tony slutade 17:e,  Ulf Bäcker hos oss fick punktering efter åtta kilometer och bestämde sig för att bryta. Pär Bäcker hamnade bakom klungan efter en våldsam klungkrasch som splittrade upp fältet och fick jaga ensam under en längre tid och bestämde sig därför att bryta. Totalt samlade vi ihop 110 poäng i Seniorcupen vilket jag tror för upp oss till en andra plats efter Team Mumien.  

En sak jag reflekterade över var att målgången var i en korsning. Även om vägen till Hököpinge kyrkby inte är den mest trafikerade vägen i Skåne Län kan det trots allt uppstå situationer där bilar dyker upp och kan orsaka cyklisterna skador och men för livet. Vad jag förstod hände det en situation under dagen då en yngre cyklist rammade en bil i korsningen. Vi behöver alla ta ansvar för att det ska bli säkrare cykelåkning bland oss cyklister, men också att arrangören gör rejäla riskbedömningar före tävlingarna för att minimera olyckor som ovan.

För övrigt gillar jag sådana här varvlopp som är mer publikvänliga och där man möjliggör för att ta med sig sin familj och vänner som på plats kan följa loppet och dess utveckling. Mer sådana lopp i framtiden., kanske något för Sportlife Team Kungälv att anordna på sikt.



Ett stort tack till CK Ringen för deras arrangemang.


/Mikael