Arbetsvecka igen som inleds med nån dags vila eller två. Helgen som gått har varit varm med en hel del tränings/tävlings timmar. Helgen avslutades med höjdpunkten Nationaldagsloppet som jag tycker går från klarhet till klarhet. Min fundering är bara om man nu väljer att köra en sk elitmotionsklass med nummerlapp bak och även på sidan vilket naturligt lockar till en hård finish, varför kan man då inte ha en anpassad målgång? Det är lätt att säga att man inte ska satsa men när man väl är där så nog fan kör man om man har läge... Förra året var jag en hårsmån från att gå i backen i högersvängen in efter att ha varit ute i gräset! Jag lider med Glenn och Bolten som satsade hårt in i målgången i klungspurten och som tyvärr la ner cyklarna lite för lågt. I övrigt ett ett kanon arrangemang med mycket cyklister i kaliber med en vanlig seniortävling!
Nåja nog gnällt om det. Tyvärr fick jag själv inte vara med om målgången då jag fick väja ut i diket för Olgarsson som olyckligt nog fick syna asfalten med 6-7 km kvar, ut i kantpartiet igen men denna gång med händerna i bocken, fingrarna på bromsarna och fötterna kanandes i asfalten i 45 blås. Det måste ha slått gnistor om Speedplay-klossarna. Den redan höga pulsen gick inte ner direkt... På med kedjan som hoppade av och en snabb blick mot Stefan och några kvicka ord, han verkade ha klarat sig hyfsat, men jag vet hur det känns. I den varma natten som varit har nog lakanen fastnat lite överallt på hans kropp. Jag kom aldrig i kapp klungan men tappade inte speciellt mycket heller, jag fick en hård avslutning och gav det jag hade men tog det osedvanligt lugnt in i målfållan.
Vi ställde för dagen upp med 6 åkare, Pär och Ulf kom ner, Marcus och Thonell kom (som vanligt en kvart sent) och på den kvarten lyckades Thonell med konststycket att backa över sin hjälm med framhjulet på bilen... ska jag vara ärlig så blev jag inte så förvånad, det händer alltid nåt som man aldrig kunnat föreställa sig! Robban var på tid och likaså jag.
Loppet i sig var under första halvan stundtals hårt speciellt i stigningarna mellan Tollered och Ödenäs. Redan i Lerum gick de tre som skulle hålla hela loppet in i mål, Lunkan och Johan Olsson från Mumien kom iväg, våran Marcus "maskinen" Larsson satt lite instängd i klungan när de gick iväg men tog sig till slut ut och satte full fart mot de två utbrytarna. Efter ca 6 minuter anslöt Marcus och de tre samarbetade bra nästan hela vägen in i mål. När både vi och Mumien har med folk i utbrytningen så fanns det inga andra lag med folk nog att jaga ikapp åkare med den åkstyrkan de tre utbrytarna besitter utan ett digert samarbete mellan övriga mindre lag. Det blev aldrig något sådant, det blev aldrig nån hårdkörning i klungan i hopp om att gå ikapp. Glenn gjorde ett försök och fick under en väldigt kort stund en lucka, men när han vek ut i vinden för att låta nästa man ta över samtidigt som ett ekande "kör" for genom vinden dog det hela ganska snabbt av. Vi satt med i klungan och åkte egentligen bara med. När väl stigningarna var avklarade så var det en väldigt behaglig resa för oss övriga in i mål.
Erik Saedén gjorde några tappra försök att komma loss men fick inte med sig folk nog att riktigt komma iväg, inte förrän med ca 13-14 km kvar lyckades Erik, Jocke och några till skapa en lucka som höll in i mål.
Mycket imponerande av de tre i täten att hålla undan klungan. Lunkan drog det längsta stråt igen och lyckades stöta av Marcus med ca 2-3 km kvar och gick solo in med 20 sekunder till godo. Marcus 2'a och Johan Olsson 3'a.
Av de ca 170 startande i elitmotion var det förutom de tre i täten ca 25 man som bildade "gruppetton" som jagade. Mycket starkt av Marcus att orka ännu en hård dag. Dagen innan körde vi två Orust runt, närmare 12 mil i kuperad och blåsig terräng. Jag behöver väl inte säga att Marcus mer än gärna agerade vindskydd många av milen även den dagen. Ett motionslopp där manskapet blev mindre och mindre ju längre vi kom och efter 7 mil så var vi bara två kvar.
En kanon helg för den kommande Vätternrundan som jag tror kan komma att gå riktigt fort i år!
/Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar