God Jul och gott nytt år

Söndagscykling med belöning

Tror detta var en av dom sista rundorna på fin racern för i år. Senaste tiden har det mest blivit lite spinning på Sportlife i Stenungsund, så det var riktigt skönt att få komma ut i det fina vädret och få känna vinden i ansiktet.



Och så belöningen :) grymt !!, detta var första skålen

Ha det gött

Mvh Marcus

Phillip Gilbert gjorde rätt!

Det har varit en tuff höst med mycket på schemat och nästan inget cyklande...Ramen gick som sagt av på över röret och det var enligt Canyon inte möjligt!?!? Joooo det va det och en vanlig håla i vägen där hjulen inte vek en millimeter och däck inte ens punkterade  men inte den ram som har gjort sig känd som yberbra lådcykel!
Man blir besviken på en leverantör när de inte ens vill besiktiga eller höra hur det gick till!?

Nu säger jag till alla att inte titta enbart på pris!

Det finns en orsak till det låga priset kanske?

No more Canyon! Hoppas ni inte loggar in på deras sida och trycker på KÖP!

Men självklart köpte jag nog måndagsexet......:)

Nu fick jag det sagt puuuh.

Nu är det nya tag till nästa säsong med många mil på en underbar cykel av märket Litespeed.

Ciao Robert

Svanesund 3 dagars

I helgen körde jag, Johan, Mikael och Ulf Svanesund 3 dagars... Fredagen började med prolog ca 2 minuter på full gas, det kändes måste jag erkänna. På lördagen började vi med GP loppet som Team Mumien tog ett rejält grepp om direkt, kul lopp där man måste vara på hugget hela tiden, annars hamnar man snabbt efter. Jag lyckades klämma mig in på en 3:e plats efter Lunkan som vann och Jocke som kom 2:a, båda från Tema Mumien. Stundtals under loppet var det nästan lite vackert hur dom höll i hop laget och körde målinriktat tillsammans för vinst.

Helgen bjöd på perfekt väder och inför eftermiddagens tempo var det nästan ingen vind och lagom svalt. Hemma hade vi lite diskussioner om vem som skulle köra, Rasmus ville gärna, man han förstod inte att man måste ställa upp på alla race...inte bara dom man kan ha en fräck mössa på sig. Eftersom att jag i all fall visste (efter att ha frågat några i teamet) vilket håll mössan skulle sitta på, så blev det jag som startade...

Tempoloppet gick över förväntan då cykeln mest har blivit stående den sista tiden pågrund av ett smärtande knä som gjorde sig påmint efter GP:t. Hela helgen har varit i fara att få ställas in, så att det höll över söndagens linjelopp är jag riktigt glad över. Linjet var stundtals knallhårt, speciellt i backen som man skall uppför 6 gånger. Men med god stöttning från övriga i laget vid ett par tillfällen då tungan hängde långt ner på bröstet, så lyckades jag bita mig kvar och tog en 2:a plats efter Jocke som dök upp som skjuten ur en kanon på upploppet. Totalt slutade jag på en 3:e plats efter att ha legat 5:a inför linjeloppet, Ulf slutade på en 7:e plats och Lunkan vann totalt före Magnus Dannemyr från CykelCity.

Detta var några av säsongens roligaste dagar. Tack alla andra som stångades på banorna och som verkligen bjöd upp till kamp. 

Som lök på laxen lyckades jag bli 2: i seniorcupen efter suveräna Lunkan i Tema Mumien.

Här är alla resultat under dom 3 dagarna i Svanesund.

Mvh Marcus Larsson

Nu smäller det!!

Det smäller inte bara i backen som tur är... Den här veckan började jag mitt nya jobb på Lecor Stålteknik AB. Det är riktigt spännande! dom satsar på mycket ny teknik och nya lokaler byggs för fullt, så det har blivit en rejäl rivstart för mig. Inte nog med detta utan Lill (stor som hon säger) tjejen börjar nollan och mini grabben skolas in på dagis, så just nu är det lite mindre fokus på cyklingen. I dag fick jag äntligen min nya ram efter kraschen i Vårgårda.... så i kväll har jag skruvat i stället för att träna.

Ha det gött

Marcus Larsson

Vinst

Vinst för Sportlife Team Kungälv genom Christofer Stevenson på Västboloppet..... Imponerande !!

Läs mer om det här:

http://wwwstevensonse.blogspot.com/

eller här

Cyclesport

Ljuset i tunneln

Min senaste vecka har varit fantastisk på alla sätt förutom cyklande. Blev Stor cyklist dubbelt upp nu när nyckelbens brott nummer 2 har inträffat de senaste 28 åren.Då mitt förra nyckelbens brott inträffade ganska snart efter min premiär 1982 så hoppas jag inte den avslutas abrupt nu 29 år senare med en  kvartil fraktur.

 Det har kännts riktigt bra den senaste tiden då man fått en del sköna mil i benen.Långa rundor varvat med tuffa korta intervaller utomhus på trainer för att vara närvarande i hemmet.

Semestern var planerad för familjen så iväg till blekinge och öland dagen efter för en veckas sol o bad, men med
väskan full av  ibumetin och voltaren  har det varit uthärdligt men minnena är fantastiska.  Hemma  igen så väntar 
undersökning nr.2 på ortopeden för att eventuellt operera de 2 frakturerna på nyckelbenet.

Cykeln har lappats ihop och testades nu på trainer för att få gubben på lite bättre humör.Det är nu intensiv kontakt med försäkringsbolag och läkare för att kunna cykla den senare delen av säsongen. Till topping på den
glassen är det flytt på schemat i augusti.
Semester och nu sjukskrivning i all ära men tiden räcker knappt till trots att jag inte cyklar något....längtar till allt är fit for fight.
Nu ser jag framåt... ljuset i tunneln skymtar och snart sliter jag asfalt åt vägverket igen!
 Robban

Viva Italia!

Medans andra vinner tävlingar, bryter nyckelben och kvaddar cyklar här hemma så har jag själv njutit fullt ut i veckorna två och ökat kroppsmassan med lika många kilon! De senaste 15 dagarna har jag tillsammans med familjen tillbringat i norra Italien, närmare bestämt i Schenna. En liten by 2,5 mil norr om Bolzano, 4 km från den vackra staden Merano i Alto Adige (sydtirolen). Följde man sista veckan på årets upplaga av Giro d'Italia så vet man vilket förtrollat landskap det är. Vackrare landskap har jag själv aldrig skådat, för mig ett verklighetens "sagan om ringen landskap" gjort för cykelåkning och alpinism, mina två stora pasioner! 



På väg upp för Stelvio



Nellie på toppen av Ifinger 2580m

Efter 19 timmar i bilen ner, mer eller mindre utan sömn får vi in all packning på hotellet, därefter väntar 1½ timmas sömn, sen måste jag bara prova de stigningar jag kollat på google maps innan jag åkte ner. Jag hade aningar om att det skulle vara brant så jag hade införskaffat en 12-27 kassett som nu sitter på mina Fulcrum hjul. Lite grådassigt väder stundade men vad gjorde det, höga moln gjorde ändå att man såg de stora topparna som ståtligt sträckte sig ur dalgångarna med sina 3000+ meter. Jag rullade iväg, ivrig och full av förväntan, först 40 meter rakt ner, sen 910 meter rakt upp... ja, rakt upp! Från 600 meter rätt upp till 1510 utan att frihjula en enda gång, inte ens någon liten bit var under 5% lutning! Pulsen var uppe i 90% av max redan efter 2 minuter och där stannade den i 53 minuter +/- några slag. Stundtals var det 15-16% lutning och den där 27 kassetten var en väl investerad pryl. Som hårdast var jag stundtals nere en bra bit under 50 i kadens och wattmätaren visade då +350 watt. 39-27 kändes i underkant när de sista 300 höjdmetrarna hade en snittlutning på 12,5%. Det var lika satans jävligt som google maps hade förvarnat mig om... Slingrigt, smalt och brant men så roligt. Något jag aldrig varit i närheten av tidigare. Tyvärr var nerförskörningen inte av samma belåtenhet eftersom det var för slingrigt och för brant för att kunna släppa på, men jag hade fått en försmak av vad Dolomiterna hade att erbjuda!

Dagen efter blev en repris av första dagen plus en resa upp till Falzeben på 1620 m och här går det att köra fort ner! Total distans upp och ner 4 mil och 2035 höjdmeter!

Sedan kördes tre klassiker och som verkligen rekommenderas om man befinner sig i ärområdet.
Passo Stelvio
Passo Giovo
Passo Sella

Den magnifiga övre delen på Stelvio



Äntligen där!


Passo Stelvio är något utöver det vanliga, jag startar en bit innan passet börjar och har assistans hela vägen upp. Malin rattar våran V70 likt en servicebil de sista 3 milen upp. Jag blundar ett slag och kan höra helikoptern hovra samtidigt som Vacchis röst kommenterar det nästan surrealistiska landskapet. 48 hårnålar att passera dryga 1800 höjdmeter från ingången av passet till dess topp, här har de största av de största cyklister slitit sig upp, gått i väggen, segrat och inte minst attackerat! När jag sakta vaknar ur dagdrömmen igen blir jag passerad för första och enda gången på hela resan! Det är en "Omega Pharma - Lotto" cyklist som i arm- och benvärmare rent av studsar förbi mig med uppknäppt väst. Kanske om det var en stigning på si sådär 80 meter kunde jag gjort ett tappert försök att ta rygg, men nu var det dryga 1600 höjdmetrar kvar, så jag satt lätt kvar i sadeln bara för att se honom försvinna i nästa serpentinsväng.
Desista 2-300 hundra höjdmetrarna är hårda, höjden tar ut sin rätt och längden på passet likaså. Men det är en upplevelse i sig bara att ta sig upp!

Passo Giovo och Passo Sella är fantastiskt vackra, kanske är Passo Sella det vackraste av dem jag cyklar även om det är det minst branta, här behöver jag aldrig trycka in 27'an. Omgivningen är magnifik och nästan som tagen ur en dröm. Efter jag nått passets topp fortsätter vi i bil förbi Passo Pordoi, Passo Gardena och inte minst Passo Fedaia som är det vackraste jag någonsin sett om man tar den lilla, lilla vägen från Pian upp genom "canyonen" till liftsystemet och sedan upp i passet. Girots 15'e etapp detta året gick just här, stundtals är det så brant att jag får lägga i bilens lägsta växel för att ta mig igenom och uppför de sista serpentinerna!



Efter att ha cyklat här nere förstår jag varför många av de cyklar som levereras från Italien kommer med kompaktvev. Jag får stundtals slita hårt på 39-27 bara för att ta mig upp! De allra flesta här cyklar på compaktvevpartier eller på Mtb. Jag ser få med vanliga 53-39 och korta bakväxlar ändå är det gott om cyklister.

Vill man cykla i berg är det helt klart hit man skall åka, här finns det fler stigningar än vad som hinns med och orkas med under en tvåveckorsperiod och ett tips är att vara ödmjuk mot sig själv... stigningarna är långa, branta och stundtals brutala! 

Sista cykeldagen gjordes ytterliggare en tur upp till Falzeben från hotellet och nu vågade jag släppa på lite mer än tidigare på vägen ner, forfarande lite feg på bromsarna ändå visade hastighetsmätaren för första gången 90 km/h, en njutning på den här cykeln, inte en vibration, inte tillstymelse till obalans eller oväntade rörelser, bara ren njutning!

Ciao

/Johan

Spurten

Spurten i Ringenloppet.... Och nej ! det är inte slowmotion :)

Ringenloppet

Senirocupens näst sista deltävling i Hököpinge i Skåne bjöd på blåst, regn och en rad krascher längs den 11 km långa banan och det totalt 88 km långa loppet. Till slut stod vår egen Marcus Larsson som segrare efter en vinstspurt mot Johan Olsson från Team Mumien.

Starten blev en såkallad rivstart då bilen som guidade oss genom loppet gasade på så snart speakern ropade att det var dags att åka. Vi som stod längst bak fick jaga för att komma ikapp den främre delen av klungan. Svårigheten med ett lopp som detta med en platt bankaraktär är att det inte finns utrymme för direkt vila utan du behöver trampa på i princip hela tiden och när kantvinden kommer på skåneslätterna kan det bli riktigt jobbigt. Den 80 man stora klungan sprack av vid några tillfällen och det beror på främst två orsaker, dels att det stundtals blev en del igångdragningar med hög hastighet under några minuter, men också att det uppstod minst tre krascher varav en åsamkade sådan skada på att ambulansen fick kallas till platsen.

Jag reflekterade stundtals under loppet hur otroligt ineffektiva bromsarna fungerar under sådana väderförhållanden vilket naturligtvis inte är bra, dock ska man natudligtvis ta till mer försiktighet men det kan vara svårt att göra när det kommer till tävling oavsett det gäller TDF eller Seniorcupen. När det gäller själva loppet kom undertecknad och Marcus loss under det tredje varvet men där Johan Olsson kom ikapp oss och fortsatte att dra, och det var stundtals svårt att hålla hjul på Johan och Marcus. Efter 10 minuter fick jag släppa Marcus och Johan då jag gick på vrålrött och istället fick jag vänta in klungan som kom ikapp i ett ganska behagligt tempo. Tony Widing hos oss satt framme i klungan och bevakade så att den inte skulle köra på för hårt och hämta in de två andra, men för min del kände jag ingen oro då jag vet vilken kapacitet både Marcus och Johan har. Kampen om de resterande plasterna gjordes upp drygt en minut efter att M och J kommit i mål och för min egen del kom jag in lite fel och tvingades gå från vänster sida över till höger under spurten för att hitta en öppning och slutade till sist på en 15:e plats. Tony slutade 17:e,  Ulf Bäcker hos oss fick punktering efter åtta kilometer och bestämde sig för att bryta. Pär Bäcker hamnade bakom klungan efter en våldsam klungkrasch som splittrade upp fältet och fick jaga ensam under en längre tid och bestämde sig därför att bryta. Totalt samlade vi ihop 110 poäng i Seniorcupen vilket jag tror för upp oss till en andra plats efter Team Mumien.  

En sak jag reflekterade över var att målgången var i en korsning. Även om vägen till Hököpinge kyrkby inte är den mest trafikerade vägen i Skåne Län kan det trots allt uppstå situationer där bilar dyker upp och kan orsaka cyklisterna skador och men för livet. Vad jag förstod hände det en situation under dagen då en yngre cyklist rammade en bil i korsningen. Vi behöver alla ta ansvar för att det ska bli säkrare cykelåkning bland oss cyklister, men också att arrangören gör rejäla riskbedömningar före tävlingarna för att minimera olyckor som ovan.

För övrigt gillar jag sådana här varvlopp som är mer publikvänliga och där man möjliggör för att ta med sig sin familj och vänner som på plats kan följa loppet och dess utveckling. Mer sådana lopp i framtiden., kanske något för Sportlife Team Kungälv att anordna på sikt.



Ett stort tack till CK Ringen för deras arrangemang.


/Mikael  

Nytt rekord!

Idag satte man nytt distans rekord på 5h30 min. Ett trevligt pass som startade redan vid kl 06.00. Hälften av passet var jag ensam medans andra hälften tillbringades tillsammans med svärfar Lars och svågern Kalle. Ha de gott/Pär

Söndagsdistans

I dag var det dags för lite söndagsdistans, och just idag lyckades vi få tid att göra detta ihop några stycken vilket är otroligt trevligt. Jag, Johan och Mikael träffades för en härlig tur runt Tjörn och Orust i strålande sol med inslag av lite blåst.

Här kommer passet som en liten bonus :)

En vanlig syn på mina turer

På den här bilden är det något som inte stämmer.... Kan ni gissa vad ?

Som sagt, strålande väder och strålande sällskap

En båt :)

Ha det gött

Mvh Marcus Larsson

LiteSpeed

Förra året efter Vätternrundan inhandlade jag en ny cykel som jag trodde var den ultimata cykelupplevelsen, så det var med stort vemod jag gjorde mig av med den. Jag hade fel, det kunde tydligen bli mycket bättre, så idag när sambon jobbade och lillgrabben sov så hade jag 2 val... Tvätta och fota cykeln, eller vika ihop och lägga in den rena tvätten.... efter lite funderande (en halv sekund) så blev det att kombinera 2 av mina stora intressen, cykeln och fotandet som kändes vettigast för stunden:)... Så här kommer lite cykelporr.

Länk till lite mer info om cykeln:

http://www.cyclecomponents.com/cgi-bin/air_ibutik.fcgi?funk=visa_artikel&artnr=LIT0001-XLr&avd=2&Ref=&artgrp=825&visa=1-32&Sort=Beskr&Visn=Std

Mvh Marcus Larsson

Veckan efter SM

Det har varit en hyfsat lugn och skön vecka med lite extra vila och mycket god mat efter SM. Jag har inhandlat en MTB som jag luftade på riktigt för första gången i måndags, vilka breda däck det är  !! lite annorlunda mot vad man är van vid. Det var faktiskt riktigt kul, så har någon en biljett över till cykelvasan får ni höra av er. Jag har inte provat den ordentligt i skogen ännu, men den som väntar på något gott :)

I dag blev det ett tidigt distans pass på fin racern runt Orust + lite kringel och krok.

Rakt styre

Breda däck

Och en cooling utan hjälm, omedvetet då jag glömde den konstigt nog.

Ha det gott

Marcus Larsson

SM 2011 på Sollerön

Det var en riktigt blöt och kall dag som Sollerön bjöd på under själva tävlingen, innan och efter var

det stundtals riktigt soligt. Tyvärr så sken inte solen riktigt i våran stuga efter racet så som vi hade hoppats på. Det blev ingen mästartitel för Michael eller Christofer, mer om detta får berörda skriva om.

För min egen del så blev det premiär i elitklassen, varför inte göra detta när det är SM. Det var en omtumlande resa, men det slutade med att jag överlevde och gick i mål så jag får vara hyfsat nöjd. Jag hade gärna viljat göra mer för att hjälpa till under själva loppet, men saker och ting går inte alltid som planerat. Innan loppet var jag så nervös att jag nästan skakade, och under loppet var jag så kall så att jag skakade:)... Man får heller inte glömma Gesunda backen som skulle bemästras 6ggr. På grunda av kylan så längtade man nästan till den ett par gånger för att få elda igång kroppen ordentligt, men den längtan la sig rätt fort när man såg sista knäppen närma sig. Min orutin gör ju att man alltid satt för långt ner i klungan, så några gånger var det ett ordentligt jagande efter backen för att ansluta till klungan igen. Att placera sig och hålla sin plats var inget som skedde med automatik, utan man var konstant tvungen att arbete för att ta sina placeringar. Jag vet inte exakt var min slutplacering blev då det står DNS i resultatlistan. Jag har mejlat och fått svar att målkameran kommer att granskas igen. Jag tror runt 49-50 med tanke på vilka jag hade runt omkring mig. Det är ju rätt ointressant i det stora hela, men för min egen del hade det varit kul med ett kvitto på att jag var där, startade och tog mig igenom.
Jag får också passa på att gratulera 19-årige Philip Lindau till segern.

Upphämtning för tidig avresa till Sollerön

Tony Widing som har gjort ett grymt
jobb med alla förberedelser

Följebilen är laddad med
cyklar, mat, dryck och hjul

Cyklarna börjar bli redo för start 

Laguppställningen för dagen
Mikael T, Christofer S, Michael S, Jag, Ulf B, Pär B, Robert L.

Mvh Marcus Larsson

PS. Tack för den extra hjälpen till SM

 www.sigmakudos.com

 www.sportlife.se

www.lecor.se

Vätternrundan 2011

Veckorna känns som dagar, dom bara flyger i väg. Jobb, familjen och cykling är vad det handlar om just nu. I lördags körde jag vätternrundan, tiden blev 6.51.46 det var fint väder och en massa duktiga och starka cyklister som bara drog och drog. Det var många som körde sig helt tomma och var tvungna att släppa eller fick kramp, alla offrade sig för att vi skulle lyckas med målsättningen att vara snabbast runt vättern. Jag körde med MAS-klungan och det var 29st som nådde målet med att vara snabbast. Hatten av till er som bidrog med det som gick för dagen.
Något som var grymt kul var att bröder Stevenson startade, Christofer gick av i Karlsborg och hade gjort ett grymt jobb som hjälpryttare:) medans Michael som är regerande svensk mästare körde hela vägen runt.

En länk som är rätt kul att se.

http://www.cykelklubben.se/cykelklubben/article/article.asp?v=2&ArticleID=%7BF0332027%2DA064%2D4DFD%2D9BB0%2DB63ECC83F5C2%7D

Just nu pågår förberedelse för tidig avresa i morgon till Sollerön och SM. Mina mekaniker jobbar så att svetten sprutar.... Hoppas dom får grejorna i trimm, för det lär jag behöva :)

Håll nu tummarna att Sportlife-Team Kungälv bergar ett guld genom Michael eller Christofer Stevenson












Mvh Marcus Larsson

Långhelgen

Arbetsvecka igen som inleds med nån dags vila eller två. Helgen som gått har varit varm med en hel del tränings/tävlings timmar. Helgen avslutades med höjdpunkten Nationaldagsloppet som jag tycker går från klarhet till klarhet. Min fundering är bara om man nu väljer att köra en sk elitmotionsklass med nummerlapp bak och även på sidan vilket naturligt lockar till en hård finish, varför kan man då inte ha en anpassad målgång? Det är lätt att säga att man inte ska satsa men när man väl är där så nog fan kör man om man har läge... Förra året var jag en hårsmån från att gå i backen i högersvängen in efter att ha varit ute i gräset! Jag lider med Glenn och Bolten som satsade hårt in i målgången i klungspurten och som tyvärr la ner cyklarna lite för lågt. I övrigt ett ett kanon arrangemang med mycket cyklister i kaliber med en vanlig seniortävling!
Nåja nog gnällt om det. Tyvärr fick jag själv inte vara med om målgången då jag fick väja ut i diket för Olgarsson som olyckligt nog fick syna asfalten med 6-7 km kvar, ut i kantpartiet igen men denna gång med händerna i bocken, fingrarna på bromsarna och fötterna kanandes i asfalten i 45 blås. Det måste ha slått gnistor om Speedplay-klossarna. Den redan höga pulsen gick inte ner direkt... På med kedjan som hoppade av och en snabb blick mot Stefan och några kvicka ord, han verkade ha klarat sig hyfsat, men jag vet hur det känns. I den varma natten som varit har nog lakanen fastnat lite överallt på hans kropp. Jag kom aldrig i kapp klungan men tappade inte speciellt mycket heller, jag fick en hård avslutning och gav det jag hade men tog det osedvanligt lugnt in i målfållan.

Vi ställde för dagen upp med 6 åkare, Pär och Ulf kom ner, Marcus och Thonell kom (som vanligt en kvart sent) och på den kvarten lyckades Thonell med konststycket att backa över sin hjälm med framhjulet på bilen... ska jag vara ärlig så blev jag inte så förvånad, det händer alltid nåt som man aldrig kunnat föreställa sig! Robban var på tid och likaså jag.

Loppet i sig var under första halvan stundtals hårt speciellt i stigningarna mellan Tollered och Ödenäs. Redan i Lerum gick de tre som skulle hålla hela loppet in i mål, Lunkan och Johan Olsson från Mumien kom iväg, våran Marcus "maskinen" Larsson satt lite instängd i klungan när de gick iväg men tog sig till slut ut och satte full fart mot de två utbrytarna. Efter ca 6 minuter anslöt Marcus och de tre samarbetade bra nästan hela vägen in i mål. När både vi och Mumien har med folk i utbrytningen så fanns det inga andra lag med folk nog att jaga ikapp åkare med den åkstyrkan de tre utbrytarna besitter utan ett digert samarbete mellan övriga mindre lag. Det blev aldrig något sådant, det blev aldrig nån hårdkörning i klungan i hopp om att gå ikapp. Glenn gjorde ett försök och fick under en väldigt kort stund en lucka, men när han vek ut i vinden för att låta nästa man ta över samtidigt som ett ekande "kör" for genom vinden dog det hela ganska snabbt av. Vi satt med i klungan och åkte egentligen bara med. När väl stigningarna var avklarade så var det en väldigt behaglig resa för oss övriga in i mål.

Erik Saedén gjorde några tappra försök att komma loss men fick inte med sig folk nog att riktigt komma iväg, inte förrän med ca 13-14 km kvar lyckades Erik, Jocke och några till skapa en lucka som höll in i mål.

Mycket imponerande av de tre i täten att hålla undan klungan. Lunkan drog det längsta stråt igen och lyckades stöta av Marcus med ca 2-3 km kvar och gick solo in med 20 sekunder till godo. Marcus 2'a och Johan Olsson 3'a.
Av de ca 170 startande i elitmotion var det förutom de tre i täten ca 25 man som bildade "gruppetton" som jagade. Mycket starkt av Marcus att orka ännu en hård dag. Dagen innan körde vi två Orust runt, närmare 12 mil i kuperad och blåsig terräng. Jag behöver väl inte säga att Marcus mer än gärna agerade vindskydd många av milen även den dagen. Ett motionslopp där manskapet blev mindre och mindre ju längre vi kom och efter 7 mil så var vi bara två kvar.

En kanon helg för den kommande Vätternrundan som jag tror kan komma att gå riktigt fort i år!

/Johan

Ungdomströjan?

Fredag eftermiddag och äntligen slut på arbetsveckan, ledig från träning så lite kvalitetstid med familjen väntar. Har bestämt mig för att ta svängen om bolaget för att införskaffa lite vin inför helgen. Denna gång faller valet på ett lådvin… kommer inte ihåg namnet på vinet men när jag knallar fram emot kassan och infinner mig i kön så lyckas mina tankar försvinna bort ett slag. Tankar som ligger några timmar framåt påminner mig om känslan när man slår sig ner i soffan och får känna hur vinet skvalar ner i glaset med fullt tryck från boxen när den är alldeles nyöppnad. Det finns dock en likhet mellan boxen och mina ben… när trycket börjar avta i boxen så händer precis samma sak i mina ben! Så idag har jag bestämt att det skall vara bra tryck kvar i boxen när den ställs undan för kvällen. Jag drar några djupa andetag av ren avslappning där i kön och utan att tänka på det har jag redan ställt upp vinet på rullbandet i kassan och plockat upp VISA-kortet när jag hör kassörskan långt borta ”legitimation tack”. Vilket uppvaknande… legget är ju inte riktigt lika slitet som VISA-kortet direkt. Med glädje åker körkortet fram och kassörskan som är i 55-års åldern ler lika mycket som jag! Juniorserien nästa! Kanske skulle kunna göra resultat där? Men snabbt minns jag City Criterium, GP-loppet inne i stan förra året där en viss Fåglum Junior körde av samtliga i seniorklungan ensam!

Dagen efter körde jag och Robban en härlig runda i frisk vind som sedan även fick besök av duggregn, regn och ösregn! Efter att ha låtit cykeln stå hela förra veckan har jag fått lite fart på kroppen igen och sakta känns det som det går åt rätt håll. Och lådvinet… det tappade så smått trycket under lördagskvällen!

/Johan

Tuff KinneKulle helg!

Jag och bror bästämde oss sent om vi skulle köra cyclassicloppet eller inte, men efter lite övertalning blev jag övertalad som inte hör till vanligheterna att vi skulle köra båda dagarna.

Cyclassicen var ett lopp som var ca 13mil. De va ett såkallat elitmotionslopp med både elit & seniorcyklister. Där körde vi på ganska bra både jag och pär, jag blev 10a och pär var tyvärr inblandat i en krasch i sista kurvorna inne i götene centrum. Men nöjda med loppet var vi båda två ändå!

http://www2.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_363859/cf_12047/Kinnekulle%20Cyclassic%20Resultat.PDF

Kinnekulleloppet var en tuff tävling där man skulle klättra upp för kinnekullebacken 7ggr. Garanterat en av de tuffaste banan i sverige. Vi ställde upp med 4 cyklister för dagen. Jag , Marcus L, Porath och Pär.

Marcus gick iväg tidigt i loppet och var själv i flera varv. Mycket starkt.  Med ett varv kvar så var det nästan helt återsamlat igen efter att det varit en lång utbrytning så nära som på två stycken som lyckades hålla hela vägen in i mål. Pär och några cyklister till var återigen inblandad i en krasch där det gick sönder några ramar.

Sista gången kördes det ganska hårt uppför backen och jag kom in på en sjätteplats som jag efter målgången inte var helt nöjd med men efter man smält det lite så känns det bättre.

Resultat:

http://www2.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_363904/cf_91986/Res%20KL%20Sen.PDF

Här är vad fotografen och supportern har fått ihop under helgen.

Foton Angelica Gustafsson

// ulf bäcker

En vilohelg!

Här i göteborg har det avverkats Göteborgsvarv & lilla Göteborgsvarvet i helgen men för min del vid sidan av som massör ,supporter ,klädhängare, you name it!Riktigt kul och alltid härlig stämmning!

Träningen är inte prioritet i det läget men det blev en intervallrunda upp till Gråbo rondellen i åskregnet och det va segt men riktigt härligt......börjar bli van vid blöta pass numera!

// Robban

Hisingen Runt 2011

Det blev en kall, blöt, lång, blåsig och mycket dyr Hisingen Runt i år. Efter ett par mil så la jag mig på höger sidan och kanade en liten bit, det var lite...nej... mycket klantigt av mig att tro att man kunde svänga med låsta bromsar i så hög fart. Resultatet blev lite skrapsår och ett brutet styre, men det gick att cykla vidare. Tur att jag inte drog med mig någon.

Stort tack till Lunkan, Stefan och Mattias från Mumien samt Robban och Johan från Teamet + någon som jag inte kan namnet på för att ni stannade, det var mycket uppskattat.

Men man var ju inte riktigt nöjd med detta när man hade en vänster sida kvar som var helt orörd, så jag la mig på den sidan i en rondell när det var ca 1mil kvar och justerade en pedal. Detta märkte nog inte så många för det var bara jag och Robban kvar som tur va. Det var diesel på vägen som blev såphal i regnet, så där var det inte mycket att göra. Rundan blev 164km i stället för dom utlovade 150km, så det blev lite extra valuta för anmälningsavgiften :)

I morgon kommer förhoppningsvis ett nytt styre etc. som Tony W på CycleComponents har löst grymt snabbt och smidigt, TACK. 

Som tur är har jag en liten rackare här hemma som sköter själva mekandet, så det är bara att luta sig tillbaka i soffan och njuta:).

//Marcus Larsson

Fredag.

Den här veckan har jag samlat ihop ganska många träningstimmar. Idag var jag och bror iväg och körde lite backträning.
Jag tror vi kände oss ganska nöjda båda två.

Nu är det kväll och jag sitter i soffan och borstar tänderna efter en sen middag med lite lösgodis till efterrätt.

Måste också säga grattis till gammelgubben Marcus som verkar yngre än någonsin och skulle platsa i vilken dragshow som helst med sina polerade ben.

Hipp hipp hurra!

Pär

Förändringar !!

I morse när jag vaknade kvittrade fåglarna som vanligt utanför fönstret. Samtidigt var det lite kvitter i sovrummet, min fantastiska sambo och 2 barn sjung "ja må han leva"... Jaha 39 år blev det idag ja... Jag fick en vaxning av mina ben på en salong i present !!!...det hade inte hänt för 3 år sedan kan jag säga. Förändringar behöver inte alltid vara negativa även om 39 inte är grymt kul. Till exempel så började jag cykla för nästan exakt 4 år sedan, 68 mil blev det totalt första året.  Cyklingen har gett mig nya kompisar och bekanta samt vänner som jag är helt säker på att jag för alltid kommer att ha kontakt med, det är grymt positivt. Förra året rakade jag bena för första gången, vilket jag hade lovat mig själv att aldrig göra:) men vad fasen det här är ju kul. Man måste också stå på ett speciellt sätt, man får inte ha glasögonen innanför banden på hjälmen etc... man lär sig nya saker varje gång man cyklar med alla nya bekantskaper... det är faktiskt också riktigt kul. Jag har fått lära mig vad saker på cykeln heter, vad dom väger och att man ska ha reservslangen i tröjan inte i en väska under sadeln. Att det man gör skall vara kul är nog det absolut viktigaste utav allt...

Ser ni vem som har banden på hjälmen utanför glasögonen

Det har hänt mera riktigt roliga saker idag, men det tar jag nästa gång:)

Marcus Larsson

Årets skogspremiär

Jag kom in på det här med cykling via multisporten som jag höll på med några år och då var det mountaibike som gällde. Efter några år skaffade jag mig en racer helt enkelt för att det är betydligt lättare att bränna av några intervaller och ett distanspass och sedan bara torka av kedjan i stället för att behöva lägga en halvtimma på att tvätta en lerig cykel när man bara vill hoppa in i duschen.

Även om det blivit mer och mer landsvägscykeling de senaste åren brinner jag fortfarande för mountainbiken, tycker det är underbart att smiska lite grusväg och flyta fram på slingrande stigar speciellt när vägret är som i helgen med strålande sol och snustorrt underlag.

I Bengtsfors anordnades Dalslands XC i lördags som är ett motionsarrangemang med tekniskt lätt cykling och följer alltså trenden som bland annat Cykelvasan satsat hårt på med en bana som håller till på grus-, skogsvägar och fina stigar så att alla kan ta sig fram utan problem. Fem mil avverkades med gott stöd från de som bodde längs vägen vilka passade på att flytta trädgårdsmöblerna så att de kunde avnjuta fikat och heja på cyklisterna samtidigt. Att jag lyckades passera mållinjen först av alla gjorde det naturligtvis extra roligt.

Hoppas att fler i Team Kungälv vågar sig ut i bland stockar och sten för att vidga cykelupplevelsen, Cykelvasan är redan fullteckand med 6000 startande men det finns många andra arrangemang att ge sig på.

//Markus Porath

Piggelin

Idag ställdes kl på 05.45 och stack ut på hojen prick kl 06.00. Det var en härlig 4 timmars tur i ett soligt Värmland. Skönt å slippa monarken!

Sen har dagen bedrivits med mina två tjejer  i hemmet. Allt från maskrosplockning till lek med barbies har det blivit.

En bra dag helt enkelt///PÄR

Ctrl, alt + delete

Det har varit en relativt lugn skön vecka med lugna pass och tre vilodagar. Jag har trots detta fåt ihop ca 10 timmar på hojen. Bara ett pass har varit med lite hårdare 2 mins intervaller, resten har varit väldigt behagligt.
Som Ulf nämnde i ett tidigare inlägg så har jag ju varit i asfalten lite väl mycket i år... närmare bestämt 4 ggr på 31 dagar. En gång kan jag ta på mig att jag får skylla mig själv, men de andra tre gångerna ligger inte på mitt eget samvete. Kroppen har tagit lite väl mycket stryk av vurporna och behöver läka ihop, jag inventerade kroppens alla småskavanker i duschen i början på veckan och det var ingen vacker syn, blåmärken, revor och halvläkta skrubbsår gör att högersidan på kroppen ser lite sargad ut. Dessutom har jag varit aningens öm i axeln nacken och ryggen efter den senaste markkänningen på linjet på Hammarö. Jag måste ändå säga att jag haft mycket tur som klarat mig och cykeln förvånansvärt bra trots allt.

I fredags gjorde jag min sista dag på Actemium och börjar på nytt jobb på måndag. Med detta så passade jag på att gå på en riktig "totalreset"... En "Ctrl, alt + delete" av systemet blev verklighet när det bjöds på kalas. En av våra vänner fyllde 40 och det firades hårt. Vägen mina barn går hem ifrån skolan kändes osedvanligt lång och hård i morse när jag skulle averka samma sträcka. Jag satte inget nytt rekord men lyckades ändå ta mig hem utan gräsfläckar och kunde stämma av att uret stod på 04.39 när jag fick trocklat upp ytterdörren.
En fantastisk rolig fest där 60 vänner var samlade, dock var vi endast ett 10 tal starka kvar när slutspurten väl drog igång. Jag måste medge att ligga i utbrytning med 10 andra är rätt kul... vi delade också starkt på jobbet med att hämta vätska från langningszonen till varandra under loppets sista två timmar, samarbetet fungerade tokbra. Under en del av utbrytningen attackerade jag till och med loss tillsammans med två andra med var sin microfon i handen och rev av "kom hem, vi börjar om igen" men efter det blev vi snabbt inhämtade i gruppen och kom in i "langa arbetet" igen.
Kanske min första och ända utbrytning den här säsongen!

Några bilder från priscermonien finns tyvärr inte att tillgå, men jag vill hävda att detta loppet vann jag med mer än en cykellängd.

Ha det gott
/Johan

Strategier, attityder och lite grill ...

Är det någonting jag lärt mig under de två år jag varit cykelaktiv med laget i fokus är att det aldrig blir som man tänkt sig... det finns så många olika scenarios att det i princip är omöjligt att identifiera alla, och dessutom hålla ordning på dem när pulsen skenar. Jag upplever det som roligare att cyklingen i år har fått ett större lagfokus än tidigare eftersom det medför att cyklingen ger ytterligare en dimension som sport. För oss många blåbär är det bara att suga i sig av alla de tips och idéer som kommer fram både före, under och efter tävlingarna. Tack till alla de cykelaktiva som vill hjälpa till och dela med sig av sina kunskaper, det uppskattas och jag hoppas att ni fortsätter dela med er. Har ni dessutom någon bok och/eller dokument som man kan köpa eller hitta på nätet skulle jag uppskatta om ni kunde tipsa om dem.

Någonting jag uppmärksammat under cykelloppen är ibland den rådande attityden som emellanåt uppstår i klungan. Senast på Hammarös GP-lopp hörde jag en cyklist skrika till en annan, jag citerar; "vad f-n gör du gubbjävel!!!" Det är ganska trist att man under loppen hör vuxna människor ge varandra verbala kängor som jag tycker inte hör hemma bland oss såväl cyklister som människor i vardagen. Ja visst ibland skakar jag på huvudet när någonting sker framför eller vid sidan om en, och med all sannolikhet finns det även andra som skakar sina huvuden åt mitt sätt att åka i klunga. Men när det gäller attityden därute tycker jag ändå att det bör ligga på en schysst nivå. Det bör enligt min mening fungera att säga till andra i syfte att lära ut och förbättra klungkörningen, det är snarare sättet om hur man uttrycker sig som jag opponerar mig om. De finns mycket positivt att säga om stämningen i klungan med skratt och glädje, men när det blir påhopp av sådan karaktär tenderar det att överskugga allt annat. Jag vill inte verka som någon form av cykelpolis, men jag personligen tycker att det finns gränser för vad som bör sägas i en klunga oavsett situation.

Om två timmar bär det av på cykeln där ett stundande intervallpass hägrar... ett fantastiskt fint väder lördagen erbjuder oss cyklister, och det är bara att njuta av cyklingen i allmänhet och livet i synnerhet.
Cykling med efterföljande grill och ett glas rött vin på altanen...kan det bli bättre.

/Mikael