Viva Italia!

Medans andra vinner tävlingar, bryter nyckelben och kvaddar cyklar här hemma så har jag själv njutit fullt ut i veckorna två och ökat kroppsmassan med lika många kilon! De senaste 15 dagarna har jag tillsammans med familjen tillbringat i norra Italien, närmare bestämt i Schenna. En liten by 2,5 mil norr om Bolzano, 4 km från den vackra staden Merano i Alto Adige (sydtirolen). Följde man sista veckan på årets upplaga av Giro d'Italia så vet man vilket förtrollat landskap det är. Vackrare landskap har jag själv aldrig skådat, för mig ett verklighetens "sagan om ringen landskap" gjort för cykelåkning och alpinism, mina två stora pasioner! 



På väg upp för Stelvio



Nellie på toppen av Ifinger 2580m

Efter 19 timmar i bilen ner, mer eller mindre utan sömn får vi in all packning på hotellet, därefter väntar 1½ timmas sömn, sen måste jag bara prova de stigningar jag kollat på google maps innan jag åkte ner. Jag hade aningar om att det skulle vara brant så jag hade införskaffat en 12-27 kassett som nu sitter på mina Fulcrum hjul. Lite grådassigt väder stundade men vad gjorde det, höga moln gjorde ändå att man såg de stora topparna som ståtligt sträckte sig ur dalgångarna med sina 3000+ meter. Jag rullade iväg, ivrig och full av förväntan, först 40 meter rakt ner, sen 910 meter rakt upp... ja, rakt upp! Från 600 meter rätt upp till 1510 utan att frihjula en enda gång, inte ens någon liten bit var under 5% lutning! Pulsen var uppe i 90% av max redan efter 2 minuter och där stannade den i 53 minuter +/- några slag. Stundtals var det 15-16% lutning och den där 27 kassetten var en väl investerad pryl. Som hårdast var jag stundtals nere en bra bit under 50 i kadens och wattmätaren visade då +350 watt. 39-27 kändes i underkant när de sista 300 höjdmetrarna hade en snittlutning på 12,5%. Det var lika satans jävligt som google maps hade förvarnat mig om... Slingrigt, smalt och brant men så roligt. Något jag aldrig varit i närheten av tidigare. Tyvärr var nerförskörningen inte av samma belåtenhet eftersom det var för slingrigt och för brant för att kunna släppa på, men jag hade fått en försmak av vad Dolomiterna hade att erbjuda!

Dagen efter blev en repris av första dagen plus en resa upp till Falzeben på 1620 m och här går det att köra fort ner! Total distans upp och ner 4 mil och 2035 höjdmeter!

Sedan kördes tre klassiker och som verkligen rekommenderas om man befinner sig i ärområdet.
Passo Stelvio
Passo Giovo
Passo Sella

Den magnifiga övre delen på Stelvio



Äntligen där!


Passo Stelvio är något utöver det vanliga, jag startar en bit innan passet börjar och har assistans hela vägen upp. Malin rattar våran V70 likt en servicebil de sista 3 milen upp. Jag blundar ett slag och kan höra helikoptern hovra samtidigt som Vacchis röst kommenterar det nästan surrealistiska landskapet. 48 hårnålar att passera dryga 1800 höjdmeter från ingången av passet till dess topp, här har de största av de största cyklister slitit sig upp, gått i väggen, segrat och inte minst attackerat! När jag sakta vaknar ur dagdrömmen igen blir jag passerad för första och enda gången på hela resan! Det är en "Omega Pharma - Lotto" cyklist som i arm- och benvärmare rent av studsar förbi mig med uppknäppt väst. Kanske om det var en stigning på si sådär 80 meter kunde jag gjort ett tappert försök att ta rygg, men nu var det dryga 1600 höjdmetrar kvar, så jag satt lätt kvar i sadeln bara för att se honom försvinna i nästa serpentinsväng.
Desista 2-300 hundra höjdmetrarna är hårda, höjden tar ut sin rätt och längden på passet likaså. Men det är en upplevelse i sig bara att ta sig upp!

Passo Giovo och Passo Sella är fantastiskt vackra, kanske är Passo Sella det vackraste av dem jag cyklar även om det är det minst branta, här behöver jag aldrig trycka in 27'an. Omgivningen är magnifik och nästan som tagen ur en dröm. Efter jag nått passets topp fortsätter vi i bil förbi Passo Pordoi, Passo Gardena och inte minst Passo Fedaia som är det vackraste jag någonsin sett om man tar den lilla, lilla vägen från Pian upp genom "canyonen" till liftsystemet och sedan upp i passet. Girots 15'e etapp detta året gick just här, stundtals är det så brant att jag får lägga i bilens lägsta växel för att ta mig igenom och uppför de sista serpentinerna!



Efter att ha cyklat här nere förstår jag varför många av de cyklar som levereras från Italien kommer med kompaktvev. Jag får stundtals slita hårt på 39-27 bara för att ta mig upp! De allra flesta här cyklar på compaktvevpartier eller på Mtb. Jag ser få med vanliga 53-39 och korta bakväxlar ändå är det gott om cyklister.

Vill man cykla i berg är det helt klart hit man skall åka, här finns det fler stigningar än vad som hinns med och orkas med under en tvåveckorsperiod och ett tips är att vara ödmjuk mot sig själv... stigningarna är långa, branta och stundtals brutala! 

Sista cykeldagen gjordes ytterliggare en tur upp till Falzeben från hotellet och nu vågade jag släppa på lite mer än tidigare på vägen ner, forfarande lite feg på bromsarna ändå visade hastighetsmätaren för första gången 90 km/h, en njutning på den här cykeln, inte en vibration, inte tillstymelse till obalans eller oväntade rörelser, bara ren njutning!

Ciao

/Johan

Spurten

Spurten i Ringenloppet.... Och nej ! det är inte slowmotion :)

Ringenloppet

Senirocupens näst sista deltävling i Hököpinge i Skåne bjöd på blåst, regn och en rad krascher längs den 11 km långa banan och det totalt 88 km långa loppet. Till slut stod vår egen Marcus Larsson som segrare efter en vinstspurt mot Johan Olsson från Team Mumien.

Starten blev en såkallad rivstart då bilen som guidade oss genom loppet gasade på så snart speakern ropade att det var dags att åka. Vi som stod längst bak fick jaga för att komma ikapp den främre delen av klungan. Svårigheten med ett lopp som detta med en platt bankaraktär är att det inte finns utrymme för direkt vila utan du behöver trampa på i princip hela tiden och när kantvinden kommer på skåneslätterna kan det bli riktigt jobbigt. Den 80 man stora klungan sprack av vid några tillfällen och det beror på främst två orsaker, dels att det stundtals blev en del igångdragningar med hög hastighet under några minuter, men också att det uppstod minst tre krascher varav en åsamkade sådan skada på att ambulansen fick kallas till platsen.

Jag reflekterade stundtals under loppet hur otroligt ineffektiva bromsarna fungerar under sådana väderförhållanden vilket naturligtvis inte är bra, dock ska man natudligtvis ta till mer försiktighet men det kan vara svårt att göra när det kommer till tävling oavsett det gäller TDF eller Seniorcupen. När det gäller själva loppet kom undertecknad och Marcus loss under det tredje varvet men där Johan Olsson kom ikapp oss och fortsatte att dra, och det var stundtals svårt att hålla hjul på Johan och Marcus. Efter 10 minuter fick jag släppa Marcus och Johan då jag gick på vrålrött och istället fick jag vänta in klungan som kom ikapp i ett ganska behagligt tempo. Tony Widing hos oss satt framme i klungan och bevakade så att den inte skulle köra på för hårt och hämta in de två andra, men för min del kände jag ingen oro då jag vet vilken kapacitet både Marcus och Johan har. Kampen om de resterande plasterna gjordes upp drygt en minut efter att M och J kommit i mål och för min egen del kom jag in lite fel och tvingades gå från vänster sida över till höger under spurten för att hitta en öppning och slutade till sist på en 15:e plats. Tony slutade 17:e,  Ulf Bäcker hos oss fick punktering efter åtta kilometer och bestämde sig för att bryta. Pär Bäcker hamnade bakom klungan efter en våldsam klungkrasch som splittrade upp fältet och fick jaga ensam under en längre tid och bestämde sig därför att bryta. Totalt samlade vi ihop 110 poäng i Seniorcupen vilket jag tror för upp oss till en andra plats efter Team Mumien.  

En sak jag reflekterade över var att målgången var i en korsning. Även om vägen till Hököpinge kyrkby inte är den mest trafikerade vägen i Skåne Län kan det trots allt uppstå situationer där bilar dyker upp och kan orsaka cyklisterna skador och men för livet. Vad jag förstod hände det en situation under dagen då en yngre cyklist rammade en bil i korsningen. Vi behöver alla ta ansvar för att det ska bli säkrare cykelåkning bland oss cyklister, men också att arrangören gör rejäla riskbedömningar före tävlingarna för att minimera olyckor som ovan.

För övrigt gillar jag sådana här varvlopp som är mer publikvänliga och där man möjliggör för att ta med sig sin familj och vänner som på plats kan följa loppet och dess utveckling. Mer sådana lopp i framtiden., kanske något för Sportlife Team Kungälv att anordna på sikt.



Ett stort tack till CK Ringen för deras arrangemang.


/Mikael  

Nytt rekord!

Idag satte man nytt distans rekord på 5h30 min. Ett trevligt pass som startade redan vid kl 06.00. Hälften av passet var jag ensam medans andra hälften tillbringades tillsammans med svärfar Lars och svågern Kalle. Ha de gott/Pär

Söndagsdistans

I dag var det dags för lite söndagsdistans, och just idag lyckades vi få tid att göra detta ihop några stycken vilket är otroligt trevligt. Jag, Johan och Mikael träffades för en härlig tur runt Tjörn och Orust i strålande sol med inslag av lite blåst.

Här kommer passet som en liten bonus :)

En vanlig syn på mina turer

På den här bilden är det något som inte stämmer.... Kan ni gissa vad ?

Som sagt, strålande väder och strålande sällskap

En båt :)

Ha det gött

Mvh Marcus Larsson

LiteSpeed

Förra året efter Vätternrundan inhandlade jag en ny cykel som jag trodde var den ultimata cykelupplevelsen, så det var med stort vemod jag gjorde mig av med den. Jag hade fel, det kunde tydligen bli mycket bättre, så idag när sambon jobbade och lillgrabben sov så hade jag 2 val... Tvätta och fota cykeln, eller vika ihop och lägga in den rena tvätten.... efter lite funderande (en halv sekund) så blev det att kombinera 2 av mina stora intressen, cykeln och fotandet som kändes vettigast för stunden:)... Så här kommer lite cykelporr.

Länk till lite mer info om cykeln:

http://www.cyclecomponents.com/cgi-bin/air_ibutik.fcgi?funk=visa_artikel&artnr=LIT0001-XLr&avd=2&Ref=&artgrp=825&visa=1-32&Sort=Beskr&Visn=Std

Mvh Marcus Larsson

Veckan efter SM

Det har varit en hyfsat lugn och skön vecka med lite extra vila och mycket god mat efter SM. Jag har inhandlat en MTB som jag luftade på riktigt för första gången i måndags, vilka breda däck det är  !! lite annorlunda mot vad man är van vid. Det var faktiskt riktigt kul, så har någon en biljett över till cykelvasan får ni höra av er. Jag har inte provat den ordentligt i skogen ännu, men den som väntar på något gott :)

I dag blev det ett tidigt distans pass på fin racern runt Orust + lite kringel och krok.

Rakt styre

Breda däck

Och en cooling utan hjälm, omedvetet då jag glömde den konstigt nog.

Ha det gott

Marcus Larsson

SM 2011 på Sollerön

Det var en riktigt blöt och kall dag som Sollerön bjöd på under själva tävlingen, innan och efter var

det stundtals riktigt soligt. Tyvärr så sken inte solen riktigt i våran stuga efter racet så som vi hade hoppats på. Det blev ingen mästartitel för Michael eller Christofer, mer om detta får berörda skriva om.

För min egen del så blev det premiär i elitklassen, varför inte göra detta när det är SM. Det var en omtumlande resa, men det slutade med att jag överlevde och gick i mål så jag får vara hyfsat nöjd. Jag hade gärna viljat göra mer för att hjälpa till under själva loppet, men saker och ting går inte alltid som planerat. Innan loppet var jag så nervös att jag nästan skakade, och under loppet var jag så kall så att jag skakade:)... Man får heller inte glömma Gesunda backen som skulle bemästras 6ggr. På grunda av kylan så längtade man nästan till den ett par gånger för att få elda igång kroppen ordentligt, men den längtan la sig rätt fort när man såg sista knäppen närma sig. Min orutin gör ju att man alltid satt för långt ner i klungan, så några gånger var det ett ordentligt jagande efter backen för att ansluta till klungan igen. Att placera sig och hålla sin plats var inget som skedde med automatik, utan man var konstant tvungen att arbete för att ta sina placeringar. Jag vet inte exakt var min slutplacering blev då det står DNS i resultatlistan. Jag har mejlat och fått svar att målkameran kommer att granskas igen. Jag tror runt 49-50 med tanke på vilka jag hade runt omkring mig. Det är ju rätt ointressant i det stora hela, men för min egen del hade det varit kul med ett kvitto på att jag var där, startade och tog mig igenom.
Jag får också passa på att gratulera 19-årige Philip Lindau till segern.

Upphämtning för tidig avresa till Sollerön

Tony Widing som har gjort ett grymt
jobb med alla förberedelser

Följebilen är laddad med
cyklar, mat, dryck och hjul

Cyklarna börjar bli redo för start 

Laguppställningen för dagen
Mikael T, Christofer S, Michael S, Jag, Ulf B, Pär B, Robert L.

Mvh Marcus Larsson

PS. Tack för den extra hjälpen till SM

 www.sigmakudos.com

 www.sportlife.se

www.lecor.se

Vätternrundan 2011

Veckorna känns som dagar, dom bara flyger i väg. Jobb, familjen och cykling är vad det handlar om just nu. I lördags körde jag vätternrundan, tiden blev 6.51.46 det var fint väder och en massa duktiga och starka cyklister som bara drog och drog. Det var många som körde sig helt tomma och var tvungna att släppa eller fick kramp, alla offrade sig för att vi skulle lyckas med målsättningen att vara snabbast runt vättern. Jag körde med MAS-klungan och det var 29st som nådde målet med att vara snabbast. Hatten av till er som bidrog med det som gick för dagen.
Något som var grymt kul var att bröder Stevenson startade, Christofer gick av i Karlsborg och hade gjort ett grymt jobb som hjälpryttare:) medans Michael som är regerande svensk mästare körde hela vägen runt.

En länk som är rätt kul att se.

http://www.cykelklubben.se/cykelklubben/article/article.asp?v=2&ArticleID=%7BF0332027%2DA064%2D4DFD%2D9BB0%2DB63ECC83F5C2%7D

Just nu pågår förberedelse för tidig avresa i morgon till Sollerön och SM. Mina mekaniker jobbar så att svetten sprutar.... Hoppas dom får grejorna i trimm, för det lär jag behöva :)

Håll nu tummarna att Sportlife-Team Kungälv bergar ett guld genom Michael eller Christofer Stevenson












Mvh Marcus Larsson

Långhelgen

Arbetsvecka igen som inleds med nån dags vila eller två. Helgen som gått har varit varm med en hel del tränings/tävlings timmar. Helgen avslutades med höjdpunkten Nationaldagsloppet som jag tycker går från klarhet till klarhet. Min fundering är bara om man nu väljer att köra en sk elitmotionsklass med nummerlapp bak och även på sidan vilket naturligt lockar till en hård finish, varför kan man då inte ha en anpassad målgång? Det är lätt att säga att man inte ska satsa men när man väl är där så nog fan kör man om man har läge... Förra året var jag en hårsmån från att gå i backen i högersvängen in efter att ha varit ute i gräset! Jag lider med Glenn och Bolten som satsade hårt in i målgången i klungspurten och som tyvärr la ner cyklarna lite för lågt. I övrigt ett ett kanon arrangemang med mycket cyklister i kaliber med en vanlig seniortävling!
Nåja nog gnällt om det. Tyvärr fick jag själv inte vara med om målgången då jag fick väja ut i diket för Olgarsson som olyckligt nog fick syna asfalten med 6-7 km kvar, ut i kantpartiet igen men denna gång med händerna i bocken, fingrarna på bromsarna och fötterna kanandes i asfalten i 45 blås. Det måste ha slått gnistor om Speedplay-klossarna. Den redan höga pulsen gick inte ner direkt... På med kedjan som hoppade av och en snabb blick mot Stefan och några kvicka ord, han verkade ha klarat sig hyfsat, men jag vet hur det känns. I den varma natten som varit har nog lakanen fastnat lite överallt på hans kropp. Jag kom aldrig i kapp klungan men tappade inte speciellt mycket heller, jag fick en hård avslutning och gav det jag hade men tog det osedvanligt lugnt in i målfållan.

Vi ställde för dagen upp med 6 åkare, Pär och Ulf kom ner, Marcus och Thonell kom (som vanligt en kvart sent) och på den kvarten lyckades Thonell med konststycket att backa över sin hjälm med framhjulet på bilen... ska jag vara ärlig så blev jag inte så förvånad, det händer alltid nåt som man aldrig kunnat föreställa sig! Robban var på tid och likaså jag.

Loppet i sig var under första halvan stundtals hårt speciellt i stigningarna mellan Tollered och Ödenäs. Redan i Lerum gick de tre som skulle hålla hela loppet in i mål, Lunkan och Johan Olsson från Mumien kom iväg, våran Marcus "maskinen" Larsson satt lite instängd i klungan när de gick iväg men tog sig till slut ut och satte full fart mot de två utbrytarna. Efter ca 6 minuter anslöt Marcus och de tre samarbetade bra nästan hela vägen in i mål. När både vi och Mumien har med folk i utbrytningen så fanns det inga andra lag med folk nog att jaga ikapp åkare med den åkstyrkan de tre utbrytarna besitter utan ett digert samarbete mellan övriga mindre lag. Det blev aldrig något sådant, det blev aldrig nån hårdkörning i klungan i hopp om att gå ikapp. Glenn gjorde ett försök och fick under en väldigt kort stund en lucka, men när han vek ut i vinden för att låta nästa man ta över samtidigt som ett ekande "kör" for genom vinden dog det hela ganska snabbt av. Vi satt med i klungan och åkte egentligen bara med. När väl stigningarna var avklarade så var det en väldigt behaglig resa för oss övriga in i mål.

Erik Saedén gjorde några tappra försök att komma loss men fick inte med sig folk nog att riktigt komma iväg, inte förrän med ca 13-14 km kvar lyckades Erik, Jocke och några till skapa en lucka som höll in i mål.

Mycket imponerande av de tre i täten att hålla undan klungan. Lunkan drog det längsta stråt igen och lyckades stöta av Marcus med ca 2-3 km kvar och gick solo in med 20 sekunder till godo. Marcus 2'a och Johan Olsson 3'a.
Av de ca 170 startande i elitmotion var det förutom de tre i täten ca 25 man som bildade "gruppetton" som jagade. Mycket starkt av Marcus att orka ännu en hård dag. Dagen innan körde vi två Orust runt, närmare 12 mil i kuperad och blåsig terräng. Jag behöver väl inte säga att Marcus mer än gärna agerade vindskydd många av milen även den dagen. Ett motionslopp där manskapet blev mindre och mindre ju längre vi kom och efter 7 mil så var vi bara två kvar.

En kanon helg för den kommande Vätternrundan som jag tror kan komma att gå riktigt fort i år!

/Johan