Nu är jag på gång...

Efter sju pass på sex dagar börjar jag uppleva den där sköna motivationen och rösten som kommer smygandes på kvällarna...hörru, pssst, Mikael; är det inte dags att gå ner i källaren och köra ett pass. Mer än gärna svarar jag och går ner i källaren, sätter på musik och börjar köra. När man fått in vanan av träning efter ganska många veckor utan vidare motivation och träning börjar det rycka i benen, till och med så att jag både körde ett morgonpass på lördagen och ett kvällspass, dock lite väl sent...avslutade kvälls(natt)passet 00.50! Det gäller att ta tillvara på dygnets alla timmar... Passet bestod av 20 min i lugnt tempo med ca 200 watt för att sedan köra på 360 watt med 4 min, vila en, 3 min, vila en, 2 min vila en och 1 min vila en för att vila 2 min och köra tvärtom tillbaka. Efter tre minuters vila körde jag ca 550 watt till utmattning vilket inte tog längre än en minut...jag flåsade  mycket, sådär som man kan göra när man känner att Vo2 max är nådd med fullt och öppet spjäl. Förövrigt har jag köpt Adeles senaste platta som tyvärr inte ligger på Spotify ännu, därför pungade jag ut 149 sek på ICA affären, (nöden har ingen lag) den finns naturligtvis för nedladdning men jag orkar inte hålla på med bit torrents, kanske blivit för gammal för sånt. Musiken är oerhört viktig för motivationen när man malar på i källaren, det vet säkert alla som kör testcykel... och Adeles platta gjorde mig inte besviken.

/Mikael